Hoppa till sidans innehåll

Krönika Arnesen: Visst säger SALK Open mycket om framtiden

08 JAN 2018 15:23
I svensk tennis pratas det mycket om att spelarnas nivå under junioråren inte säger ett skvatt om deras framtid som senior. Det är både rätt och fel.
  • Skapad: 08 JAN 2018 15:23

Sant är:

att det finns mängder av juniorstjärnor som inte klarar övergången till proffstouren.

att det inte finns några om helst garantier för att ens den mest överlägsne junioren en dag ska kunna försörja sig på sporten.

Men sant är också att den som inte har en framgångsrik juniorkarriär inte heller kommer att förverkliga sin proffsdröm.

Stopp och belägg”, säger nu säkert flera av de vilka ständigt lyfter fram undantagen som bekräftar regeln.

Och visst, som alltid finns undantag men genom att prata mer om dessa än om regeln målas det upp en felaktig bild av juniorernas förutsättningar att lyckas på seniornivå.

De som menar att resultaten under junioråren inte säger ett dyft om framtiden lyfter alltid fram Jonas Björkman som exempel. Björkman hade inga stora framgångar i Salk Open men blev världsfyra i singel och etta i dubbel. Det är oerhört imponerande och beundransvärt men ”Bjösse” är också det enda lysande undantaget från regeln. (Dessutom ska vi komma ihåg att han blev svensk mästare under sitt sista juniorår).

Kanske fanns det i årets Salk Open en spelare som inte lät höra tala om sig men som kommer att lyckas som senior.

Troligare är ändå att den svenska senioreliten även i framtiden kommer att utgöras i huvudsak av spelarna som gjort avtryck i turneringens 16- och 14-årsklasser.

Starkast avtryck av alla gjorde Leo Borg som ett år ung segrade i pojkar 16 år och Maria Petrovic som försvarade sin titel i flickor 16 år.

I de yngre åldersklasserna finns det förstås ingen anledning att fästa någon vikt vid resultaten vad gäller deras betydelse för framtiden. Ändå verkar det som om det är just i dessa åldersklasser föräldrahetsen är som värst. Jag kan inte för mitt liv begripa hur föräldrar och coacher är funtade då de högljutt och stundtals osportsligt pushar ”sin” 12-åring till en gräns att dennes motspelare är gråtfärdig. Tack och lov var också detta ett undantag från regeln och stämningen runt banorna har i årets upplaga varit bättre än under de senaste åren.

Många av oss har varit lediga under jul- och nyårshelgerna. Andra har jobbat och förhoppningsvis fått lite exra i lönekuvertet. Ytterligare andra har jobbat utan att få ett öre i ersättning: Salk Opens drygt hundra ideellt arbetande funktionärer som är värda all uppskattning och fungerar som bästa tänkbara exempel på personer som utgör grunden i den svenska idrottsrörelsen. De ideella krafternas uppoffring är inte given utan fantastisk och förmodligen också en förutsättning för turneringens fortlevnad.

Drygt 1000 spelare ställde upp i årets Salk Open. Flertalet av dem kommer att fortsätta spela livet ut. Många av dem drömmer om att bli proffs. En eller ett par kommer kanske att kunna försörja sig som proffs. Att ge fler talanger förutsättningar att lyckas borde vara ett av svensk tennis största mål.

Hur lyder då svensk tennis slogan?

Jo: ”Tennis - en levande idrott, för livet, hela livet”.

En mindre utmanande och mindre sporrande slogan är svår att tänka sig.

Det är troligt att denna slogan faller det breddtänkande Riksidrottsförbundet (RF) på läppen men att tennis liksom alla andra RF-anslutna idrotter uppbär ekonomiskt stöd från den stora organisationen innebär inte att specialidrottsförbunden ska vara livegna.

Svensk tennis står inför flera stora utmaningar men bland dessa finns definitivt inte att göra tennis till en sport för livet. Det är den redan.

I mina ögon skulle det därför vara bättre med en slogan som visade på vilja att förändra och utveckla. Tennis är i dag inte en sport för alla. Många barn och ungdomar får aldrig möjlighet att ens prova på tennis - de exkluderas eftersom det är en dyr sport.

Hur göra för att ge fler chansen? Hur bearbeta de lokala politikerna för att få dem att anlägga lika många kommunala banor som på 1970-talet? Hur göra fler långsiktiga integrationsprojekt istället för de projekt som på sin höjd har ett symbolvärde men lika gärna kan ses som alibi-projekt? Hur få fler idrottstalanger att välja just tennis? Hur ge talangerna möjlighet till mer individuell träning och möjlighet att i unga år resa ut och mäta sina krafter mot internationellt motstånd? Hur skapa fler internationella juniorturneringar och ITF-turneringar på svensk mark?

Jag sitter inte på svaren. Men för de som har ansvaret i svensk tennis borde dessa frågor stå högst på agendan.

Det där att den som en gång börjat spela tennis fortsätter till dess hans eller hennes kropp inte orkar längre sköter sig av sig självt.

Till sist min käpphäst: Det ska vara domare på alla matcher. Nu döms flertalet matcher av spelarna själva, eftersom spelarna inte räknar högt och istället för att ropa ”ute” nöjer sig med att snabbt och ibland knappt synbart sätta upp ett finger när motståndarens boll varit lång eller bred blir det stundtals förvirring och diskussioner bland såväl spelare som åskådare. Såväl med som utan domare görs felbedömningar och det är då bättre att dessa görs av en neutral part. Det är utvecklande att döma – inget straff. Jag vet inte när Salk Open tog bort den tidigare regeln att en förlorande spelare ska döma minst en match men hoppas att detta blir verklighet igen.

Helst då redan till nästa års upplaga.

Skribent: Jonas Arnesen

    

Stiftelsen Promobilia

 

Scandic

 

Logotype Gernandt & Danielsson

 

Postadress:
Stockholms Allmänna Lawn TK - Tennis
Gustavslundsvägen 159
16751 Bromma

Kontakt:
Tel: 08-564 356 00
E-post: This is a mailto link

Se all info