Hoppa till sidans innehåll

''Huliganerna'' är inte det största föräldraproblemet

30 DEC 2013 08:00
Är idrottsföräldrar ”tokigare” än andra föräldrar? Knappast! Ändå har tennisen ett föräldraproblem som måste lösas.
  • Uppdaterad: 05 JAN 2014 11:48

Först som sist ska sägas att majoriteten tennisföräldrar är engagerade och stöttande på ett sätt som hjälper deras barn. Ja, kanske är det till och med nödvändigt att ett barn har ett positivt föräldrastöd för att få ut maximalt av sin potential.

Men skaran problemföräldrar har ökat under åren.

Nu avses inte främst rötäggen som skämmer ut sig och sina barn genom att skrika, lägga sig i domslut eller beskylla sitt barns motståndare för fusk. Dessa personer är tack och lov lätträknade och under de första speldagarna av Salk Open har tävlingsledningen tvingats gripa in vid bara något enstaka tillfälle.

Tyvärr räcker det med att några få individer bryter normen för att hela föräldragruppen ska bli utpekad och så är det även i samhället i övrigt. En skattefuskande politiker ökar politikerföraktet även om landets övriga folkvalda gör rätt för sig, en journalist som far med osanning sänker ytterligare förtroendet för hela journalistkåren och ett tiotal våldsbenägna fotbollshuliganer ger allmänheten en falsk bild av att det är så fotbollssupportrar uppför sig. 


Likadant inom tennis där det är de få huliganföräldrarna som blir ansiktet utåt och som ger bilden av att tennisföräldrar är så besatta av drömmen att deras barn ska bli stjärna att de inte skyr några medel.

Sådana exempel finns både i Sverige och internationellt och bara en åtgärd hjälper:


Tillträdesförbud till hallar och utomhusanläggningar där deras barn tränar eller tävlar.


Med huliganföräldrarna borta ur bilden blir miljön bättre för alla inblandade parter.

Ett mer dolt men samtidigt ännu mer utbrett problem är alla de föräldrar som ikläder sig andra roller än att vara just mamma eller pappa. Salk Open är bara ett av många exempel där vi ser ett oräkneligt antal föräldrar vilka fungerar som trunkbärare, coacher, massörer eller mentala tränare till sina barn. 


En del går långt över gränsen genom att ge sitt barn taktiska råd under en match vilket strider mot reglerna och ska bestraffas. Andra nöjer sig med att efter matchen tala om hur hans son eller hans dotter borde ha spelat.

Att det sker i all välmening håller inte som försvar av beteendet. En amerikansk studie visar entydigt att det värsta idrottande barn vet är föräldrar som i efterhand talar om att barnet borde ha gjort si eller så istället för som det gjorde.

Med andra ord gör dessa välmenande föräldrar i själva verket sina barn en björntjänst.

Och handen på hjärtat du tennisförälder – har du verkligen en så gedigen tränarutbildning att du vet hur din son eller dotter borde ha spelat?

Nej, just det.

Många av de tränare jag talat med säger att föräldrar som lägger sig i är ett stort problem. Det handlar om föräldrar som kräver att deras barn ska få mer individuell träning, slippa spela mot sämre, ska träna in en annan teknik på forehand, borde bli uttagen i klubbens A-lag och så vidare.

Visst går det på ett sätt att förstå att föräldrar som betalar höga medlemsavgifter vill ha valuta för pengarna men det är inte liktydigt med att de ska vara med och bestämma hur deras barn ska tränas.

Att det finns en dialog mellan tränare och föräldrar är lika självklart som att föräldrar någon eller några gånger per termin träffar läraren i skolan. Tänk förresten hur det skulle se ut om föräldrar bar sina barns väskor till skolan, sen satte sig och följde lektionerna och efter det talade om för läraren att hon eller han borde undervisa på ett annat sätt.

”Det var bättre förr” är ett trist utryck som inte ska användas här så avslutningen får istället bli en jämförelse mellan hur det ser ut nu i svensk tennis och hur det såg ut under åren då blågula världsstjärnor kom fram som på ett löpande band.

Björn Borg, Stefan Edberg, Mats Wilander, Thomas Enqvist, Magnus Norman, Magnus Larsson – ja, listan kan göras hur lång som helst – hade engagerade och intresserade föräldrar som stöttade sina barn genom att skjutsa, hämta, fixa mellanmål och allt runt omkring men som överlämnade själva tennisbiten till tränarna och ledarna på klubben.

Den rollfördelningen ska vara självklar och borde inte ens behöva påpekas.

Att det krävs visar på ett problem som måste lösas – om inte annat så för de berörda barnens skull.


Jonas Arnesen

Krönikör Svenska Tennismagasinet och SvD


Fotnot:
Åsikterna i krönikan är helt och hållet krönikörens och behöver inte nödvändigtvis stämma överens med SALK Opens eller SALKs åsikt.  

Skribent: Jonas Arnesen

    

Stiftelsen Promobilia

 

Scandic

 

Logotype Gernandt & Danielsson

 

Postadress:
Stockholms Allmänna Lawn TK - Tennis
Gustavslundsvägen 159
16751 Bromma

Kontakt:
Tel: 08-564 356 00
E-post: This is a mailto link

Se all info